Hösten är här nu, det har de gula träden utanför mitt fönster talat om för mig. Hösten 2009. Det som skulle ha varit den tredje hösten. Som inte blev det. Som blev hösten då det gick fel. Hösten då hoppet och den cyniska realisten hade långa, bittra gräl, och hösten då känslan att det här kanske går bra ändå går av sitt skift och ångesten tar över. Ångesten som river och sliter i mig, som inte vill gå härifrån, som vägrar ge sig. Skräcken då jag inser att jag en vacker, nej, en ful, en riktigt ful och hemsk, dag kanske måste se dig hand i hand med någon annan.
Kaos. Så känns det just nu. Allt är kaos, inuti mig och omkring mig. Speciellt hemma hos mig. Kaos och oordning. Jag tänkte städa bort kaoset igår, men när jag rätade på mig för att sätta tillbaka ett vilset papper i hyllan, bredvid den vita lyktan, du vet, så var ett litet svart fotofodral där. Tre små foton, vars fjärde syskon blivit ett körkortsfoto. Då brast det. Kaoset inuti tog över och kaoset utanför fick vara. Vara till en annan dag. En dag när kaoset inuti lugnat sig lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar