Jag har sovit dryga två timmar inatt, med linserna i eftersom jag somnade mitt i en film och nu sitter jag här, trött utan dess like och med rödsvullna ögon. Jag sitter mitt i en kaosartad lägenhet som skulle må bra av en ordentlig städning och snart ska jag sätta mig i en bil och åka fem mil för att jobba på ett kontor fastän solen skiner utanför. Men trots att förutsättningarna för att det här ska bli en bra dag inte är särskilt stora så är jag inte bitter. Jag är snarare riktigt glad, för att livet är så klyschigt härligt just nu och för alla fina stunder som jag bara vill återuppleva om och om igen.
När man dansar hela natten i en liten lada ute på en holme, och pratar strunt och livets meningar med fina människor i sommarnatten. När man drar på en spontan fisketur i kvällssolen och kommer hem med en ensam abborre som ändå inte var särskilt god. När man somnar nära någon, så nära att näsorna nuddar vid varandra, eftersom John Blund kom på besök mitt i en kyss. När det bara är en dag kvar tills man åker på festival tillsammans med sin finaste. När man fortfarande har fyrtio dagar kvar att spendera i sällskap med de finaste människorna man vet. När man inte längre känner sig vilse, bara väldigt, väldigt där man ska. I hamn.
När livet ter sig så, hur kan man då låta bli att vara glad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar