"Number 9... Number 9.... Number 9..." Det kunde man igår natt höra innifrån en liten stuga i skogarna utanför Överkalix där tre unga kvinnor satt och skrämde upp varandra, och sig själva, ackompanjerade av Beatles' The White Album på LP-spelaren. Räddast var nog Maria, tröttast var nog jag och bästa värden var helt klart Frida. En mycket trevlig kväll, trots min trötthet, och en lika trevlig morgon/förmiddag, trots tjogtals av knott i trollskogen!
Appropå knott så är det något med mig som attraherar knott. Och myggor. Blinningars och bromsars attraktion är jag faktiskt något sånär skonad ifrån, vilket jag är tacksam för, men vampyrerna modell mindre verkar älska mig. Jag smakar nog gott för ett hungrigt eller törstigt litet flygfä, för de väljer alltid mig framför de jag råkar befinna mig i sällskap med (om det inte är Sara, för hon är snäppet godare tror jag), hur lättklädda eller icke insmorda i myggolja de än är. Det är ta mig tusan inte lätt att vara utsökt.
För att relatera till gårdagens avslutning kan jag nu konstatera att det är mer än min bilstereo som är opålitligt i Röda Faran. Mitt tändningslås bestämde sig helt sonika för att lossna, så nu får jag tjyvkoppla min egen bil varje gång jag ska köra. Jag älskar min bil.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar