Om världen som inte följer mitt exempel

Inatt var jag arg. Riktigt arg, förbannad, frustrerad. Över ingenting egentligen, och samtidigt över allting, en bagatell som utlöst ett slags hat mot världen, mot samhället vi lever i. Jag var nära till gråt och näst intill maniskt skrev jag och jag undrade över vad det spelar för roll om jag försöker vara en god människa, för vilken nytta gör det, vad spelar det för roll att jag respekterar andra människor, de som förtjänar det, när ingen förtjänar det? När alla andras melodi verkar vara att köra över andra och vara så otrevlig som möjligt, en främling är ingen potentiell vän utan ett potentiellt hot, ingen att visa respekt för och inget att bry sig om. Allt som spelar roll är den egna personen. Det här upprörde mig, något så otroligt, och jag var nära att ge upp alltihopa, för vad spelar det för roll om jag vill väl när ingen annan vill det?

Jag förbannade världen vi lever i, förbannade min eget dumhet för att jag har mage att tro att någon bryr sig om en god människa, hur kunde jag vara så naiv, allt som spelar roll är pengar och popularitet och att känna sig stor och viktig. Allt kändes hopplöst, för det är inte min värld, min värld ser inte ut så här och varför följer inte resten av världen mitt exempel? Men verkligheten trängde sig på och sa att jo, så här ser det faktiskt ut nu och det finns ingenting du kan göra åt det, så ställ dig i ledet och rätta dig efter normen, för annars blir du överkörd, förstår du inte?

Någonstans där försvann luften ur mig, jag orkade inte längre vara arg på världen, för vad spelade det för roll? Vad gör tårar och arga skrik i ensamhet för skillnad, hur hjälper de mig i min förtvivlan? Ingenting, kom jag fram till, så jag la mig ner och ett slags lugn infann sig, ett slags lugn man bara kan uppnå efter att ha insett att världen vi lever i är till största delen ett slags helvete och det finns ingenting man kan göra åt det. Få är de som tar sig tid att se och tänka bortom sig själva.

Jag insåg att det enda som räknas är att skapa sin egen verklighet, att handla utifrån sina egna värderingar och göra det man tror är rätt. För hur mycket jag än vill kan jag inte förändra världen. Det kommer alltid till viss del att vara en elak och egocentrisk plats, men genom att vara den jag önskar andra människor vore och genom att omge mig med människor som delar samma värderingar som mig själv så skapar jag min egen verklighet. Och det är det som faktiskt spelar roll.